Träffen 2010


Ett kåseri från Britta Olsson över hemvändardagen

Efter hemvändardagen 2010-07-14

Så var hemvändardagen 2010 till ända…Ett år till nästa gång…

Jag undrar vilka besökare som gör mig mest förvånad. Den här gången var det en lång, stilig man som kom gående med sin lika långa och stiliga kvinna. Något i blicken hos mannen påminde om den 6-åring som startade sin skolgång i Messaure. Då skulle han bli paleontolog.

Mannen som kom gående mot Torget var Arne Műller. Han blev inte paleontolog som han själv sa eller naturvetare som sina föräldrar. Han blev mediaman på TV i Umeå. Inte illa det heller!

En besökare som jag verkligen skall försöka att efterlikna är Thure Fjällström som kommer år efter år. Trots lång, ensam bilresa orkar han vara positiv – och nyfiken på sin omgivning. Det är många som delar min beundran för Thure. Tack för att du finns och för allt du delar med dig av!

Årets hemvändardag hade en ovanlig ”besökare”, regnet! Men trots att det enligt både SMHI och norska værvarslet på yr.no skulle vara regn i många timmar så använde åtminstone jag mitt paraply endast tre minuter.

Regnet var nog anledningen till att alla besökare inte kom direkt klockan 11 och drog iväg ungefär samtidigt. Det var en fin liten ström av besökare mest hela dagen. När jag skulle uppskatta mängden besökare så satte jag mig ner och skrev 105 namn – på direkten. ”Mitt minne är inte vad det aldrig har varit” så därför uppskattar jag antalet besökare till 120 – 130.

Vi var många som hade äran att smaka på Fiels på-platsen-rökta fisk! Vilken bonus! Tack Fiel! Att du sedan på kvälls-natten tog fram gitarr och allsångsblad gjorde hemvändardagen ännu mera minnesrik för de som hade en tillräckligt god festkondis. Tyvärr tillhörde jag inte den gruppen – detta år.

Från Göteborg respektive Borås kom Kent och Monica Rundgren. De har verkligen en otrolig förmåga att sprida glädje och värme kring sig. Extra bra att ni lovade att återkomma även nästa år.

Under veckan som föregick hemvändardagen gjordes ett drygt arbete på många håll. Jag var lite orolig hur detta skulle bli när Weine hade meddelat att han tyvärr inte kunde komma. Alla ”veckoboende”, inte minst Dante, tog självmant på sig de arbetsuppgifter som skulle klaras av. Tack skall ni ha!

Det här året var det lätt att vara miljövänlig då Kjell kört farm ett antal soptunnor som var föredömligt märkta. Det är nästan vart en egen mässa om tältresningen. Diskutera gruppen fram till rätt plats, rätt riktning och inte minst rätt sida på tältduken. Sedan ett antal starka män som verkligen tog i. Det var inte bara som någon sa att Bernt ”kommenderade upp tältet”.

Det kändes nästan lite lyxigt med alla husvagnar och husbilar samt kaffekokare och högtalare som drevs med elektricitet! Mycket bra jobbat Janne!

Kaffe och korv till så många besökare kokar sig inte själv! Jag vet inte hur det skulle ha gått om inte Gudrun och Gunnel samt Eva Näslund hade ”kavlat upp ärmarna” och skött markservicen. Varmt tack till er alla!

Lotta Simonsson, f.d. Lundqvist, skötte matlagningen med den äran. Jag undrar om Lotta är släkt med min mamma. Hon kunde inte heller ”laga mat i små grytor”. Trots att maten smakade otroligt gott och vi alla verkligen slevade för oss så hade vi nästan kunnat mätta en hel hemvändardag till. Vilken tjej du är Lotta! (Förra året sa hon spontant ”nästa år kan jag fixa maten”.) Det var vi alla glada över.

Innan årsmötet började så kom dagens riktigt stora överraskning. Weine och Roland hade kört upp från Sollefteå, trots ryggbesvär och andra problem! Weine delade ut en tenntallrik till vår otroliga webbmaster Berit, som tyvärr inte kunde vara på plats – på grund av ryggproblem! Jag hoppas verkligen att det inte är smittsamt!

Under middagen var det nära på ”historiestafett”, Weine kan förklara vad det betyder om ni go-pratar med honom. Vilka historier! Vilka skrönor! Det gäller att lägga på lager till nästa år. Kanske skall vi kora hemvändardagens historiemästare då?

Bengt och Nina Jansson hade den goda smaken att ta med sig solen från Jokkmokk, eller hur det nu var. I alla fall hade vi sol och vackert från kockan tre på eftermiddagen.

Som fågel Fenix, fast med hjälp av tekniken, steg en helikopter upp i skyn. Det var inte bara herrarna som fick något Biggles-aktigt i blicken då!

 

Här är en länk till receptet på den uppskattade rabarberpajen
 


 

Bilder från Dan "Dante" Thelin














































 

Här kommer Leif "Fiel" Edbergs sång för 2010
Mel: Blowing in the Wind
Amerikansk originaltext och musik: Bob Dylan, 1962

Messaure, byn som ingen glömde.
Hur många minnen skall vi orka med från byn, som växte och försvann.
Hur många år skall minnena bestå när vi kämpa, och slogs för varann.
Hur många år skall kärleken bestå innan vi skiljs från varann.

Refr:
Sök ljuset min vän, och hitta kärleken
den ser vi,  den dag vi kommit hem.
Och drömmen min vän, det är att hitta hem.
Jag hoppas vi träffas snart igen.

Hur många hjärtan, har byn satt ibrand, och folket som levde och försvann.
Hur många ord , finns det på vår jord, som förklarar att saknaden är stor.
Hur många frågor, finns det på bår jord, som undrar om kärleken är stor.

Refr:
Ja svaret min vän, det ser vi inte än,
det ser vi ,den dag vi kommit hem.
Och drömmen min vän, det är att hitta hem.
Jag hoppas vi träffas snart igen.

Hur många drömmar, har vi haft ibland en dag smulas ner till sand.
Hur många broar, finns det på vår jord som visar, att kärleken är stor.
Hur många stigar, leder oss att tro att kriga och slåss är en bro.

Refr:
Nej svaret min vän, finns i kärleken,
det ser vi ,den dag vi kommit hem.
Och drömmen min vän, det är att hitta hem.
Jag hoppas vi träffas snart igen.
 



Bilder från Rune Karlsson